Notiser

Robert Fries och arvet efter Veit Wittrock

Robert Elias Fries (1876–1966) var professor i botanik och forskningsresande. Han var åren 1915–1944 föreståndare för Bergianska stiftelsen. Utnämningen föregicks av stor dramatik eftersom ledamöterna i Vetenskapsakademien var oeniga. Fries ansågs av motståndarna vara för ung och oerfaren. Men under de närmare 30 år han var professor Bergianus utvecklades Bergianska trädgården väl och han var mycket uppskattad som pedagog och forskare.

I Vårbladet 2024 som ges ut av Bergianska Trädgårdens Vänner finns en artikel om Robert Fries och hans tid som föreståndare för Bergianska trädgården författad av Birgitta Modigh. Läs artikeln här.  

Om Bergianska Trädgårdens Vänner. 

En folkdansande Elias Fries

Jag har under de senaste åren sorterat många fotografier tagna kring förra sekelskiftet och har då ofta imponerats av deras detaljrikedom. I våras fick jag av Einar Fries ett kuvert med några sådana bilder; Einars pappa var son till Elias (August) Fries, som föddes 1875 i Uppsala och som där utbildade sig till läkare. På ett av fotografierna (se översta bilden) stod det på baksidan med tidstypisk bläckskrift: Söderköping Juli 1896. Från andra fotografier (med namnangivelser) kände jag igen mannen till vänster på bilden som Elias (August). Vad gjorde då denne medicinstudent i Söderköping 1896? Av klädseln att döma ägnade sig han och de andra personerna på bilden åt folkdans. Men i vilket sammanhang? Bakom det högra paret står ett träd och på trädet sitter en affisch vars text (på fotografiet) kan läsas med förstoringsglas, men pga trädets rundning syns den endast delvis: (st)orartad (MARK)NADSFEST Societeten vid Söderköpings brunn den 18 Juli 1896 kl 4; mina gissningar inom parentes. 

För att få mer upplysningar om den affischerade festen skrev jag till Hembygdsföreningen i Söderköping. Jag fick där rådet att använda sajten Svenska dagstidningar, som innehåller nästan alla hittills utgivna dagstidningstexter. Jag sökte där på ”Elias Fries” och året 1896 och fann en intressant notis i Södermanlands Läns Tidning från Torsdagen 4 Juni 1896 (se bifogad bild). I den beskrivs att 23 studenter från Uppsala (med angivande av samtliga namn, inklusive Elias Fries) skulle ha en uppvisning av folkdans på teatern i Nyköping den 15 juni (juli?). Bakgrunden till uppvisningen var att det på slutet av 1800-talet i Uppsala hade startats en folkdansförening kallad Philochoros och vars uppvisningar, bl.a. på Dramaten, hade varit mycket uppskattade. Philochoros var ursprungligen bara för studenter, vilka vid slutet på 1900-talet nästan bara var män. Kvinnliga danspartner måste därför rekryteras bland stadens flickor. 

Men något skriftligt belägg för att Philochoros-dansarna skulle ha uppträtt också i Söderköping har jag inte lyckats hitta.

Erik Fries jan 2024

Mer om Tillandsia friesii

I Bergianska Trädgårdens Vänners Vårblad 2023 finns det en artikel av Tom Ericssom om släktet Tillandsia. En kompletterande notis är publicerad i Sommarbladet 2023, som också är ett jubileumsnummer eftersom vänföreningen fyller 30 år.

Ny bok i Friesmuseets bibliotek

Elias Fries publicerade inte bara egna forskningsresultat utan även andra forskares planscher och beskrivningar. År 1860 samlade och publicerade han Reliquiae afzelianae, 12 planscher med beskrivningar av svampar från Västafrika från Adam Afzelius stora samling vid Uppsala universitet. Boken är en gåva till Friesmuseet i Femsjö av Friesättlingen Katarina Westman.

Adam Afzelius (1750–1835) var hängiven Linnélärjunge och inspirerad av Swedenborgs läror. Han verkade i London och gjorde två resor till Västafrika mellan 1792 och 1796 som medlem i Sierra Leonekompaniet. Han samlade botaniska och etnografiska föremål för Uppsala universitet. Den första samlingen förstördes 1794 när fransmännen erövrade Freetown så han fick göra en ny samling. Inget av hans stora verk kunde slutföras under hans livstid utan kunde publiceras först efter hans död.

Efter hemkomsten till Sverige var Afzelius lärare och professor vid Uppsala universitet. Hans rika samlingar lämnades över till Uppsala universitet. Afzelius skrev en biografi om Linné Egenhändiga anteckningar av Carl Linnæus om sig själv, med företal, anmärkningar och tillägg (182

Namnet Fries i växtnamn

Växternas vetenskapliga namn förklarar detaljer om växten som utseende, växtplats m. m., men inte så sällan hedras någon person med det latinska namnet. Namnet Fries förekommer i sin latinska form friesii eller mer sällan friesianus. Thore Christian Fries och Robert Elias Fries har hedrats med flera växter till minne av deras botaniska expeditioner i Sydafrika och Sydamerika.

Cliffortia theodori-friesii var. puberula har beskrivits av Henning Weimarck som följde med Thore Christian Fries och Tycho Norlindh på en expedition till Sydafrika och Sydrhodesia 1928–1931. Weimark disputerade på rosväxtsläktet Cliffortia och blev senare professor i Lund. Thore Christian Fries var också han professor i botanik i Lund och ledde expeditionen tillsammans med Weimarck. Han insjuknade och dog i Umtali i Sydrhodesia på nyårsafton 1930. 

Tillandsia friesii har namnet efter Robert Elias Fries som samlade det första exemplaret av denna art. Den tillhör familjen Bromeliaceæ och växer i Sydamerika (Argentina). Robert Elias Fries deltog i en svensk expedition till Argentina och Bolivia 1901–1902. Han blev senare professor Bergianus.

Tillandsia friesii beskrevs av Carl Christian Mez, en tysk professor och föreståndare för botaniska trädgården i Halle. Han gav bland annat ut skrifter om Sydamerikas flora. 

Robert Elias Fries har hedrats med ytterligare  en växt – Pteris friesii, en kantbräken – som växer i Sydafrika. Robert Elias Fries deltog i den svenska Rhodesia-Kongoexpeditionen under ledning av etnografen och författaren Eric von Rosen 1911–1912. Under den sju månader långa resan studerades bland annat det dittills okända batwafolket. De etnografiska resultaten publicerades senare i Eric von Rosens bok Träskfolket. 

Frimärken med Fries-anknytning 

Till 100-årsjubileet av Elias Fries död, år 1978, gav Postverket ut en häfte med sex frimärken med bilder på olika svampar. På framsidan av häftets omslag fanns en bild på Elias Fries samt på insidan en text om honom. Drygt tjugo år senare blev han hedrad med en bild på ett frimärke i ett fjärran land: Mocambique. Det är oklart om detta frimärke verkligen användes som porto och inte bara var avsett för samlare.

Sommaren 2015 gav Postverket ut sju frimärken med svampbilder med anledning av den kommande svampsäsongen. Fem av dessa bilder var tagna ur Elias Fries stora planschverk Sveriges ätliga och giftiga svampar (1860-66). Frimärkena har formgetts av Norbert Tamas.  

© PostNord Frimärken

Rimskivlingens placering – upprättelse för Elias Fries

Nya rön om svampsläktet Cortinariaceæ (spindlingar) visar att Elias Fries placering av rimskivlingen inte bara bland spindlingarna utan också inom undersläktet Phlegmacium har bevisats vara vetenskapligt riktig, enligt mykologen Karl Soop. 

De nya forskningsrönen bygger på DNA-analyser som ger 100-300 specifika kännetecken till skillnad från ett 20-tal kännetecken som färg, storlek, klibbighet, sporform, lutreaktion m m. Men Fries kunder redan 1838 med den tidens metoder placera Cortinarius caperatus (rimskivling, tidigare rynkade tofsskivling) i rätt släkte. Karl Soop: "Man måste verkligen beundra Fries känsla för makroskopiska karaktärer hos de organismer han beskrev."

(Karl Soop, Nya rön om släktskapen inom Cortinariaceæ(spindlingar och närstående), Jordstjärnan 24(1):28-43, 2003.

Rimskivling/rynkad tofsskivling beskrivs i de flesta svampböcker som en god matsvamp. Den har på grund av sin popularitet fått flera namn, bland annat mormors nattmössa. Men de nya rönen med placeringen inom spindelskivlingarna gör att det finns flera liknande svampar som är mycket giftiga. Dessutom är den mycket känslig för kadmium och kan innehålla höga halter. Efter nedfallet från Tjernobyl visade sig rimskivlingen vara den svamp som innehöll mest radioaktivitet. Men det finns också en positiv sida av detta. Storsvampar som t ex citronskivling och trattkantarell som växer i förorenade områden som Fukushima i Japan kan bidra till att det radioaktiva avfallet hamnar i fruktkropparna i stället för i marken.    

Växtnamn som förnamn – det finns väl inte så många?  

Fel, säger Karin Martinsson i Svensk Botanisk Tidskrift 99:5 (2005). I Finland är det vanligt med växtnamn som kvinnonamn: Raita (sälg), Karpalo (tranbär), Lilluka (stenbär) och Ulpukka (gul näckros) för att nämna några exempel. I Frankrike infördes 1792 en revolutionskalender med växtnamn i stället för helgonnamn. I Sverige finns vanliga namn som Linnea, Viola och Rosa.

Kartin Martinsson har också exempel från familjer där föräldrarna ägnat sig åt botanik, som Robert (barnbarn till Elias Fries) och Svea Mörner. De fem döttrarna fick som tredjenamn Linnea, Viola, Gullviva, Blåsippa och Brunkulla. Robert Mörner var rektor vid Birka folkhögskola i Jämtland och samma år som yngsta dottern föddes blev brunkullan (Nigritella nigra) Jämtlands landskapsblomma.    

Svampforskare i Elias Fries fotspår

Professor Meinhard Moser från Innsbruck var en internationellt känd mikrobiolog och specialist på mykorrhiza (symbios mellan träd och svamp). Hans intresse för Elias Fries väcktes när två av Fries skrifter kom ut i ny upplaga på tyska.

Professor Moser verkade internationellt och gjorde många resor. I Femsjö var han nästan varje svampsäsong mellan åren 1952 och 1991. Hans mål var att finna alla Elias Fries svampar och han jämför svampfloran i Femsjö då och nu. Resultatet av hans undersökningar publicerades i forskningsrapporter och tidskrifter. Moser var mycket framstående inom sitt område och var medlem i flera mykologiska sällskap runt om i världen.

Hans många resor till Femsjö gjorde att han blev väl känd och omtyckt i Femsjö. Han lärde sig dessutom svenska. I Jordstjärnan. Medlemsskrift för Sveriges Mykologiska Förening 15 (2): 77-90 har Meinhard Moser beskrivit hur han följde Elias Fries fotspår i femsjöskogarna. I Friesmuseet i Femsjö kan man finna information om Meinhard Moser och Femsjö, liksom i boken Elias Magnus Fries 1794-1878. Svampforskare, folkbildare (Jordstjärnan 15 (2) 1994), som finns att köpa i museet.

Läs mer om Meinhard Moser här. 

Fregatten Eugenie och Elias Fries lärjunge

I en ny bok Vår bragd om fregatten Eugenies världsomsegling av Ulf Helgesson är Frieslärjungen Nils Johan Andersson en av huvudpersonerna. Elias Fries betraktade Nils Johan Andersson som sin arvtagare och de hade täta kontakter även under den två år långa expeditionen. Efter hemkomsten hade Andersson en stor samling exotiska växter. På Elias Fries inrådan publicerade Andersson en beskrivning av vegetationen på Galapagosöarna – Om Galapagos-öarnes vegetation 1854.    

Boken som är utgiven av bokförlaget ekström & garay bygger på otryckta källor som brev, dagböcker, offentliga handlingar m m som rör Eugenies världsomsegling 1851-1853. Där berättas historien de 344 besättningsmännen från Ölands socknar till vetenskapsmännen från Uppsala som reste genom Magellans sund, Sydamerika, Australien, Kina och Sydafrika för att till sist anlända till Göteborg på midsommardagen 1853.    

Här kan man läsa om världsomseglingen på Ulf Helgessons sida.

Robert E. Fries och brickan i Gamla Orangeriet

Bergianska trädgården har sitt ursprung i den trädgård vid namn ''Bergielund'', som bröderna Bengt och Peter Bergius anlade i Kvarteret Resedan mellan nuvarande Karlbergsvägen och Vasaparken i Stockholm i mitten av 1700-talet. Efter brödernas död donerades egendomen till Kungl. Vetenskapsakademien och Bergianska stiftelsen som bildades. Enligt testamentet skulle en föreståndare tillsättas i egenskap av professor. Trädgården skulle tjäna som trädgårdsskola och försöksanläggning. Trädgården låg på samma ägor till 1885 då man flyttade till det nuvarande läget vid Brunnsviken. (Wikipedia)

Under sommarhalvåret åker min fru och jag gärna till Bergianska Trädgården för att njuta av den vackra naturen. Till besöket hör också att vi äter något gott på restaurangen Gamla orangeriet. Sist vi var där lade jag märke till att restaurangens brickor var dekorerade med en karta över den botaniska trädgården. Jag tyckte att kartan påminde mig om något jag sett i en litet häfte som jag ärvt av min pappa. När jag vände på brickan bekräftades mitt antagande för där stod:

Kartan är hämtad från ”Vägledning för besökande i Bergianska trädgårdens botaniska avdelning” publicerad av Professor Bergianus Robert E. Fries år 1924.

Erik Fries 2022

Ina Almén och Svenska Hem

I protest mot Stockholms Specerihandlarförening grundade Anna Whitlock 1905 en kvinnlig kooperation som hade som mål ett erbjuda bra mat till rimliga priser. Medgrundare och senare verkställande direktör var Ina Almén, Sanna Alméns dotter.

Föreningen fick namnet Kvinnornas Andelsförening Svenska Hem. Den första butiken låg på Jakobsbergsgatan 6 i Stockholm och efter det öppnades flera butiker i Stockholm och Lidingö. Man erbjöd också hemlagad mat, ordnade matlagningskurser och hemsändning av mat. Så småningom gick lönsamheten ner och butikerna avvecklades.

Svenska Hem blev känt genom en TV-serie julen 2013 med namnet Fröken Frimans krig. Verksamheten har också dokumenterats i en bok, Svenska Hem: en passionerad affär av Monika Björk och Eva Kaijser. 

Svenska Hems första butik på Jakobsbergsgatan 6

En nutida akademiträdgårdsmästare i Uppsala

Gener från Elias Fries har också dykt upp hos Otto Fries sondotters sondotters son: Per Erixon, docent i botanik vid Uppsala universitet och trädgårdsintendent vid Uppsala linneanska trädgårdar. 

På bilden till höger sitter Per med sin moster (Katarina Elvin) och sin kusin i utställningen "I Linnés lummiga salar"  i montern Linnés Uppsala på Trädgårdsmässan i Älvsjö 2015.

Per är klädd i tidstypiska kläder för en akademiträdgårdsmästare. Han föreställer en trädgårdsmästare som hette Lars Broberg (alltså inte Linné).

"Lars Broberg, 1764-1795, var en mycket skicklig trädgårdsmästare som visades stor uppskattning av konsistoriet. Som trädgårdsmästare skötte han inte bara växterna utan också trädgårdens djur. Där fanns bland annat markattor, tranor, påfåglar, papegojor, en struts och en kasuar."

Prins Gustaf och Elias Fries
Två av de sånger som då vanligen sjungs på Valborgsmässoafton, Sjungom studentens lyckliga dag och Glad såsom fågeln i morgonstunden, har tonsatts av prins Gustaf, född 1827 och död 1852. Prins Gustaf och hans bror prins Carl studerade i Uppsala på 1840-talet och bodde då i ett litet tvåvåningshus på Bävernsgränd (Prinshuset), som mirakulöst nog har räddats undan rivning.

Prinsarna hade bl.a.Elias Fries som lärare och var ofta gäster i hans hem. Särskilt prins Gustaf tycks ha varit fäst vid sin lärare, för han skänkte honom 1846 två silverljusstakar (se nedan) och när han samma år på grund av dålig hälsa vistades i Tyrolen, skickade han ett herbarium till Elias. Detta herbarium har senare genom arvsskiften spritts inom släkten. 

Ett brev till styrelsen

I juni 2015 fick styrelsen ett brev från medlemmen Allan Ekström:

Genom min bror Lars har jag häromdagen fått del av en mängd delvis unika handlingar från släktens historia, som han en gång i tiden erhållit av Gunhild Almén, en av släktens förgrundsgestalter. Han lärde känna henne under de år som han under 1940– talet bodde hos våra morföräldrar, Hjalmar och Ingrid (Curman) Fries i Stockholm. Jag vill härmed - för att berika hemsidan - ge ett smakprov på vad materialet innehåller. 

Elias Fries grav på kyrkogården i Uppsala

Elias (Magnus) Fries och hans hustru Christina Wieslander fick åtta barn, varav två dog tidigt: Linnea vid fyra och Elias Petrus vid tjugofyra års ålder, år 1846 resp 1858. Av de övriga barnen var det bara Junia, som var yngst, som inte gifte sig och flyttade hemifrån. När Junia var 17 år (1862) dog hennes mamma och hon tog därefter hand om sin pappa, som dog 1878. Elias Fries begravdes på det som idag kallas Uppsala gamla kyrkogård, ett stenkast från Universitetsbiblioteket och från Botaniska trädgården. På gravstenen står: Elias Fries född 1794  död 1878 Med maka och barn.

När jag 2015 blev vår förenings ordförande, blev jag också formell ”ägare” av Elias Fries grav. Jag fick då av avgående ordförande, Elias (Erik) Fries, ett papper med kyrkans uppgifter om Elias Fries grav. Där stod att följande personer var begravda där: Elias Fries, Junia Fries samt A-H Didner (f. 1814 och d. 1881). Enligt kyrkans uppgifter fanns alltså inte Elias Fries hustru Christina i den här graven, däremot en annan person, vars namn jag tidigare inte hade hört talas om. För att försöka reda ut de här konstigheterna vände jag mig till kyrkogårdsförvaltningen. Där förklarade man att gravuppgifterna var baserade på äldre förteckningar (gravböcker) som på 1990-talet hade digitaliserats och att dessa förvarades på Landsarkivet i Uppsala. På Landsarkivet fann jag, tillsammans med en arkivarie, en samling lösa lappar och häften, som tyvärr inte innehöll någon information om just Elias Fries grav. Arkivarien bekräftade att svenska kyrkans registrering av gravars användning tidigare ofta varit mycket bristfällig.

Vem kan då A-H Didner ha varit, som angavs vara född 1814 och död 1881? Jag gick igenom förteckningen över dem som dött i Uppsala domkyrkoförsamling 1881 (i den s.k. dödboken) men kunde inte hitta någon med efternamnet Didner. Då slog det mig att det kunde ha skett en förväxling av namn; Elias Fries hade nämligen en trotjänarinna, som hette Antoinetta Charlotta Malmberg (Friesens Lotta), som föddes 1814 och dog 1881 och ”som vilar i sitt husbondfolks grav” (Elias-Fries-släktens historia av Almén och Almén, 1945, sid 81). Mycket riktigt fann jag i 1881 års dödbok en person med det namnet och med födelseåret 1814.

Nästa fråga jag ställde mig var om de tidigt avlidna barnen, Linnea och Elias Petrus, samt deras mamma faktiskt vilar i samma grav som Elias Fries. Gravstenens inskription talade visserligen för att så var fallet, men de ofullständiga och delvis felaktiga uppgifterna från kyrkogårdsförvaltningen hade gjort mig misstänksam. 

År 2017 gick Elias (Erik) Fries alltför tidigt bort och jag tog över en mängd släktrelaterade dokument som han hade haft för avsikt att sortera och fördela, men inte hunnit med. Bland dessa fanns det ursprungliga gravbrevet, som visade att Elias Fries den 8 nov 1846 hade köpt den gravplats där han senare själv skulle komma att begravas. Att gravplatsen hade förvärvats just vid den tidpunkten berodde förmodligen på att familjens första dödsfall, nämligen Linneas, hade inträffat sex dagar tidigare. Man kan med stor sannolikhet anta att de familjemedlemmar som senare avled i Uppsala (inklusive Lotta Malmberg) också blev begravda här. Detta resonemang har accepterats av Kyrkogårdsförvaltningen och de har på min anmodan nyligen i sitt gravregister fört in de namn jag har nämnt ovan.

Erik Fries dec 2018

PS. På webbsidan svenskagravar.se kan man bl.a. se var en viss person ligger begravd.

På Svenska kyrkans information om kyrkogårdarna i Uppsala finns ett persongalleri över kända personer som är begravda där. Elias Fries anknytning till Uppsala omnämns särskilt, som att han var professor i praktisk ekonomi och botanik i Uppsala men också universitetsrektor och prefekt för botaniska trädgården i Uppsala. Elias Fries grav har nr 0103-0185.

Läs mer här.  

Brev från Robert Fries till brodern Thore

Robert Fries var 45 år när han skrev detta. Han var då professor och föreståndare för Bergianska stiftelsen i Stockholm och Thore var 35 år och bodde i Uppsala och var konservator vid Uppsala univ:s botaniska museum.

B.B.
Gör mig den tjänsten och se efter bland mina afrikanska burkar (ej bland pressade växterna), om du kan hitta några frukter (troligen torkade) av nr 453. Det är en Rubacié (Gardenia) och frukterna äro äggformade, 5-6 cm långa. Burkarna stå, som du vet, i glasskåpet mitt emot skåpet med mina pressade växter.Där skall finnas frukter och hittar du dem, så lägg dem i någon ask o skicka dem omgående.
Hälsningar! Robert

Kanske (fungerar?) ej lägga i glasburk  utan i någon ask med papper.

Enligt Wikipedia företog bröderna tillsammans en botanisk resa till tropiska Afrika 1921–1922.

Elias Fries farfar

Elias Thoresson Fries tillhörde mösspartiet och var riksdagsledamot under flera perioder. Enligt släkttraditionen blev han berömd och uppskattad för att han hade väckt en motion om att alla slädhästar skulle vara försedda med bjällror för att minska olyckshändelser på gatorna.

Brev från Carl-Thore Fries

Brev från Carl-Thore Fries till Nanna Fries med anledning av tidningsartikeln med sonen Elias Fries (föreningens tidigare ordförande). Artikeln finns i det alménska släktarkivet i Uppsala Universitetsbibliotek.

Otto Fries i Orlando

Vid att släktmöte i Femsjö berättade Katarina Elvin om Otto Fries och hans familj och om huset som de byggde i Orlando. Flera intressanta uppgifter fanns då på staden Orlandos hemsida som tyvärr inte är tillgänglig längre. Bland annat vann familjen som bodde där ett pris och Katarinas besök i Orlando nämns också. 

Per Wästberg om Floragatan 3 i Stockholm

Nedanstående avsnitt är hämtat ur Per Wästbergs bok "Vägarna till Afrika" och kapitlet "Det gamla Östermalm". Det inleds med att Per Wästberg promenerar med Bo Bergman och de besöker Floragatan 3 där Robert Fries och hans hustru Nanna bodde.

Elias Fries inrikespass

Om någon skulle göra en resa i Sverige under 1800-talet måste man ha ett inrikespass. Genealogiska föreningen håller nu på att mata in (fotografera av) från passjournalerna alla pass som utfärdades under åren 1812–1860 med titel, namn, ålder, avreseort och destination. Ibland finns även beskrivning på hur personen såg ut. Nedan kan vi läsa att Elias Fries (stavat Friis) skulle resa hem från Lund den 23 maj 1814 och vara hemma i fem månader samt hur han såg ut. Passfoton fanns ju inte på den tiden.

Thore Fries och projektet i nationalparken Abisko 1917–1919

Keith Larson hittade Thore C.E. Fries' arbete "Ökologische und phänologische Beobachtungen bei Abisko in den Jahren 1917 - 1919" och bestämde sig för att göra om studien hundra år senare. 
Keiths hustru skriver till Erik Fries och berättar följande: En del av studien avser att få hjälp av våra nationalparksbesökare i form av "medborgarvetenskap" (citizen science). Nu har arbeten börjat, och vi har hittat flera av de gamla stolpar som Thore Fries satt upp för hundra år sedan.

Studien ska genomföras så som Thore Fries gjorde det, alltså under de kommande tre åren, men efter det är det tänkt att göra fler studier längs fenologilinjen. Vi arbetar tillsammans med Umeå Universitet, naturum Abisko, Naturens kalender (SLU), Empirial College London och University of Guelph (Kanada). Vi jobbar nu med att hitta gamla skrifter från Thore C.E. Fries och har då hittat er sida. Vi skriver till er främst för att informera er om vad vi gör och också för att vi hoppas ni kan hjälpa oss att hitta mer material. Fenologilinjen ska invigas den 27 juni i Abisko. Vi vill gärna bjuda in familjmedlemmar från Fries-familjen för att delta i invigningen. 
Ni kan maila mig eller till min man direkt via keith.larson@umu.se (han pratar engelska).
Keith är anställd på Umeå Universitet och åker dit varje månad. Jag såg att ni har en adress i Umeå, så om ni vill träffas och prata går det bra. Vi ser fram emot ert svar!
Med vänliga hälsningar,
Sieglinde Kundisch

Fler länkar till projektet:

http://polar.se/nyheter/nygammalt-forskningsprojekt-i-abisko-tar-hjalp-av-allmanheten/

http://www.extrakt.se/klimatforskning/hundraarig-studie-aterupptas-i-abisko/

Anders Fries redogörelse för återinvigningen av Tore Fries fenologiska stig

Einar Lönnberg, gift med Eva Fries, var en stark förespråkare av naturskydd och blev ledamot i Naturskyddsföreningen. Han var bland annat  med om att driva igenom nya lagar som skulle skydda Sveriges renar och fåglar och propagerade för skapandet av ett flertal nationalparker i Sverige, bland annat Abisko nationalpark som inrättades 1910. (Wikipedia).