Yrkesliv

Studier vid Lunds universitet

Redan efter tre års studier i Lund disputerade Elias på en magisteravhandling med titeln Novitiae Florae Suecicae, i vilken ett 60-tal för Sverige nya växter beskrevs – därav 23 svamparter. Elias fortsatte sina mykologiska studier och skapade ett system för de högre svamparna (Hymenomyceterna) där hattsvamparna återfinns, buksvamparna (Gasteromyceterna) med röksvampar, liksom många olika lägre svampgrupper. Trots vissa brister utgjorde hans arbete ett viktigt steg mot systematiseringen av svampar. Han studerade även alger och lavar, och redovisade det bland annat i Lichenes Sueciæ exsiccati.

Professor i Lund och sedan i Uppsala

Under tiden i Lund hade Elias ingen fast tjänst utan bara tillfälliga vikariat. År 1824 utnämndes han, genom dåvarande universitetskanslerns (prins Oscar) försorg, till professor regius – detta innebar en stor ära, men ingen ersättning. Förmodligen levde Elias delvis på stöd från sin far, som hade det relativt gott ställt.

Elias var mycket populär som lärare och studenterna i Lund protesterade livligt när han 1834 beslutat sig för att tillträda den nyinrättade professuren i praktisk ekonomi, dvs naturvetenskap, vid Uppsala universitet. Han var rektor vid detta universitet 1839 och 1853–1854 och gick i pension 1859.

Läs mer om Elias Fries som mykolog.

När Elias Fries kom till Uppsala mottogs han mycket väl av både professorer och studenter. Särskilt Smålands nation visade sin uppskattning genom att 1838 låta måla ett porträtt i olja av honom; detta är en av de tidigaste avbildningarna av Elias F. Texten under hans namn kan översättas till ”Från landsmän till en landsman” - tack Maria Berggren vid UUB. Foto Erik Fries

I riksdagen 

Elias Fries var även riksdagsman och representerade Uppsala universitet vid riksdagarna 1844–45 och 1847–48 med stämma och säte i Prästeståndet. 

Vid Fries-mötet i Femsjö år 2000 höll Allan Ekström ett anförande om Elias Fries som riksdagsman. Allan Ekström har även skrivit om Elias Fries som riksdagsman i släktföreningens skriftserie nr 12.

Följande är en sammanfattning av Allan Ekströms anförande: "Till grund för anförandet ligger en genomgång av riksdagsprotokollen som utmynnat i en sammanfattning på 26 sidor. Att återge talen i sitt ursprungliga skick var inte tillrådligt. Åtskilliga av Elias tal i kammaren är nämligen mångordiga och långa med ett sirligt och bildrikt språk och de står – med nutida mått mätt – inte i proportion till ämnets vikt och betydelse; de ställer även krav på dagen läsare. Jag har därför varit tvungen att starkt beskära de anföranden där retoriken skymt själva det ämne som talet gällt.

Å andra sidan har jag velat förmedla även Elias personligt färgade sätt att uttrycka sig. Det gäller framförallt hans närmast lidelsefulla anförande om – med visst förbehåll – lika arvsrätt för kvinna och man med hänvisning till vad som sedan länge gällt i det småländska Värend. Det anförandet måste upplevas och tagas emot i dess ursprungliga skick, helt obeskuret. 

Det är med andra ord en redovisning av Elias gärning som riksdagsman, där han kliver ned från sin upphöjda piedestal som vetenskapsman med epitetet "svamparnas konung" och frejdigt, utan skyddsnät, kastar sig in i de då aktuella samhällsfrågorna. I mitt anförande beskriver jag Elias närmare i denna roll, som hittills varit praktiskt taget okänd."

Svenska Akademien

Vid Uppsala universitet blev hans botaniska arbetsfält brett. Han gav inte bara ut mykologiska arbeten utan även till exempel en skandinavisk växtförteckning "Summa vegetabilium Scandinviæ", och ett allmänt inriktat botaniskt verk med litterära inslag, "Botaniska utflygter"(1-3, 1843-64). Detta bidrog säkert till att Elias Fries år 1847 valdes in i Svenska Akademien. Elias Fries hade stol nummer 14 som han tog över efter Erik Gustaf Geijer.